"Nytt i Enders tolkning är hans sätt att anordna sviterna efter ljus och färger ... Så kan man kanske se det, men det finns också goda skäl att följa den traditionella dispositionen ... Isang Enders inspelning med sina känsliga temposkiftningar kan väl mäta sig med sina äldra kollegers ... Han framlockar en stor, härlig ton som i låga passager låter som en orgelpunkt. I de snabba satserna behandlar han sitt instrument flyhänt och furiöst som vore det en violin!"